you with the sad eyes, don´t be discouraged oh I realize

jag vill smsa dig, fråga vad som händer egentligen,
fråga vad du känner, fråga vad du vill, om du vill
detsamma som jag eller bara glömma allt.
men det är läskigt och jag vet inte om jag vågar,
dock tror jag att det är det jag måste göra,
för oss båda, för att få oss båda att antingen kunna
gå vidare i våra liv eller att försöka glömma det
som har hänt och kanske säga upp kontakskapen
under en tid... FAN! jag orkar inte med det här,
orkar inte vara rädd, orkar inte tänka...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0