Michaelas

jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag har för mycket
som snurrar runt i huvudet just nu och allt är ganska
oklart fortfarande, det gick in efteråt egenltigen vad vi
pratade om, just då verkade allt okej, men nu vet jag
inte längre vad som ommer att hända, om jag kommer
orka, om mitt hjärta kommer att orka...
jag måste prata med honom igen, snart, han skulle
ringa ikväll, två veckor är för lång tid, jag vet faktiskt
inte om jag orkar vänta så länge, det har redan gått
så lång tid och jag vet ju verkligen vad jag känner jag
vet vad jag vill och jag vet inte om jag orkar gå i två veckor
och veta att du fortfarande behöver reda ut dina tankar,
jag vet inte om jag kommer att kunna se eller prata med
dig utan att se och tänka på allt och framför allt vet jag inte
om jag kommer att klara av att gå runt i två veckor för att
sedan få mitt hjärta krossat, jag vet faktiskt inte om ja orkar
det... men vågar jag ställa ett ultimatum, vågar jag riskera
att få hjärtat krossat genom att säga till dig att två veckor
är för lång tid? det är en risk som jag lutar mer och mer
emot, för att vänta två veckor på ett svar kommer att vara
ett rent helvete, det är det enda som kommer att ockupera
mina tankar, jag kommer inte att kunna koncentrera mig ordentligt
på mina vänner och skola...

ska snart iväg och träffa louise, ska träffa annika imorn oxå,
jag måste prata med dom båda, det värsta jag kan göra
just nu är att stänga in mig själv och låta mina tankar ta över
min kropp och mitt huvud...